till startsidan

Kuriosa om katter

 

 

Katthistorik

Tamkatten var väldigt välkänd redan i det antika Egypten. Där ansågs den som

helig. Katten gjorde nytta genom att hålla möss och råttor borta. Många av

de gamla egypternas gudar uppenbarade sig i form av katter och andra djur.

Katter balsamerades därför som mumier. Än idag finns det kattmumier på

museer. Ibland har de sällspak av möss som också är mumier. Egyptens dyrkan

av katter fick under medeltiden följder i Europa. För vid den tiden hade

katten blivit vanlig genom att den fångade möss och råttor. Men människan

hade inte glömt bort att katten hade förknippats med det gudomliga, med det

goda och också med det onda.

Medeltiden var en tid med mycket vidskepelse,

stor misstänksamhet. Allt som var annorlunda kunde lätt vara förhäxat och

ett verk av djävulen. Många av de kvinnor som hade kallats för häxor hade

ofta en eller flera katter som sällskapsdjur. Men katten var inte som alla

andra husdjur. Katten var självständig. Den hade för vana att titta på folk

på ett sådant sätt som kunde uppfattas som om den stirrade. Ögonen var stora

och tydliga och de reflekterade ljus i mörkret. Eftersom många människor

under medeltiden trodde att katterna hade övernaturliga krafter, så brändes

många katter på bål tillsammans med häxorna.

Än idag förknippas katter,

särskilt svarta katter, med häxor i historier och sagor. Katten flyger med

häxan till Blåkulla och tecknas som en svart siluett på kvastskaftet. Den

populära föreställningen om att katten skulle ha nio liv medför att de anses

ha en enorm tur. Istället är det så att katter har mycket bra och fina

reflexer och väldigt fin sammanordning mellan nervsystem och muskler. Det är

detta som gör det möjligt för katten att komma undan i alla möjliga

situationer.

 

Under 1500-talet f .kr närmade sig den afrikanska grågula katten människorna

i Egypten. Den sökte sig dit för att jaga råttor och möss. Och den var mer än

välkommen. De fruktande gnagarna hotade Egyptens ris och spannmålsförråd..

Egyptierna förstod genast kattens betydelse och gjorde den till en gudom.

Man beundrade det makalösa djuret som var en blandning mellan ett oberoende

rovdjur och ett mjukt, smeksamt väsen.

 

Katterna betraktades som heliga och den som gjorde en katt något ont,

straffades med döden. Råkade en katt dö en naturlig död i hemmet, klädde

alla familjemedlemmarna sig till sorg och markerade förlusten bland annat

genom att raka av sig ögonbrynen. Kattens kropp balsamerades ceremoniellt.

Den virades i svepningar av olika färger och ansiktet täcktes med en

skulpterade trämask. Kistor flätade av halm. katterna begravdes sedan på

enorma kattbegravningsplatser.

 

Den egyptiska gudinnan Bastet, blev kattens gudinna. Bubasit var staden där

det viktigaste kattemplet låg och dit strömmande varje år upp till en halv

miljon människor för att delta i kattens heliga högtid. Under denna årliga

högtid begravdes cirka 10000 mumifierade katter till kattgudinnans ära.

 

Högtiderna hade rykte om sig att vara de mest omtyckta och bäst besökta av

alla högtider i det forna Egypten. Kattkulten var så populär att den levde

kvar i nästan 2000 år. Den bannlystes officiellt år 390 e. kr, men vid det

laget befann den sig redan i utförsbacke. När den stod på sin höjdpunkt

speglade den emellertid den väldiga uppskattning som katten åtnjöt i de

forna civilisationerna. De många vackra bronsstatyer som överlevt till våra

dagar vittnar om hur högt egyptierna värdesatte kattens eleganta

kroppslinjer.

 

Kattsmuggling Egypterna inte bara dyrkade sin katter, utan förbjöd också

uttryckligen att de exporterades. Detta ledde till upprepade försök att

smuggla ut katterna ur landet. Fenicierna som var forntidens motsvarighet

till dagens försäljare av begagnade bilar, såg "Kattnappningen" som en

utmaning. De skeppade snart ur högt värderade kattungar och sålde till rika

runt hela Medelhavet som välkomnade de nya husdjuren. Snopet för egypterna,

men bra för katterna.

 

 

 

Kattens päls

Tillsammans utgör den täta pälsen och den känsliga huden det bästa tänkbara

skydd för katten. Kattens päls består av tre olika typer av hår, nämligen

sinneshår, täckhår och underhår. Det finns två sorters sinneshår morrmår och

känsellhår. De flesta morrhår sitter på överläppen och kinden, medan

känselhåren är fördelade över hela kroppen. Täckhåren är de yttersta lite

styvare håren i pälsen och underhåren skapar det innersta och mycket finare

hårlagret. Ullhåret tillhör den andra hårtypen. Ullhåren kan beroende på

kattens ras vara mellan en och fem cm långa. De viktigaste skydd mot kylan.

Bortsett från nosen och trampdynorna är hela kattens kropp täckt av hår. Man

kan utgå från att det på en kattunge växer 200 hårstrån/millimeter 2. På

ryggen sitter de mindre tätt. Här finner man runt 100 hårstrån/millimeter2.

Huvudriktningen är bakåt och nedåt. Det betyder till exempel att vattnet

snabbt kan rinna bort om katten blir våt och att katten utan problem kan

klämma sig igenom mycket smala passager. Grenar och kvistar fastnar inte

heller så lätt. Dessa saker är livsviktiga för en vildkatt.

 

 

Kattens hud

 

Kattens hud är grunden för de många funktioner som dess päls har. Pälsen

sitter i den yttersta, känsliga huden, som genomkorsas av ett nätverk av

muskler, blodkärl och nerver. Varje enskilt katthår har sin egen talgkörtel,

som befinner sig nere i huden. När katten slickar sig fördelas sekretet från

dessa körtlar över hela pälsen, som täcks med en tunn vattenavstötande film,

som skyddar mot värme och kyla. Du har säkert ofta märkt att din katt rycker

sig i pälsen under "rengörningen". Det sätter i gång de talgkörtlar som

utsöndrar sekret för isolering av pälsen. Till varje hårrot hör en liten

muskel som kan få håret att resa sig upp. Det sker till exempel när katten

reser ragg. En egenskap hos huden är dess förbluffande elasticitet. Huden

sitter nämligen inte stramt spänd runt kattens kropp tvärtom. Det är bra i

stridsituationer. bristen på fast angreppsyta innebär att katten ofta

slipper undan med ytliga hudsår, som läker snabbt.

 

 

Varifrån kommer egentligen hårets färg?

För våra katters vilda släktingar är pälsen en livsviktig "kamoflagedräkt",

vars färger har anpassat sig efter de omgivningar som katten lever i. Därför

har nästan alla vildkatter en sandfärgad eller gråbrun päls som är full av

fläckar eller ränder. Hos huskatten används däremot hela färgpaletten. Där

finns pigment lagrade i kattens hår, som är ansvariga för mångfalden i

färgnyanserna. För att vara exakt finns två olika typer av färgämnet

melanin:det så kallade eumelanin som står för de svarta, blå, bruna och lila

färgerna, medan phaenomelanin gör katten röd eller cremefärgad. För att

garantera katten en perfekt klädesdräkt har den hårlösa huden vid näsa,

tassar och ögonkanter anpassat sig färgmässigt. Naturen kan trolla med

oändligt många färger och figurer i en kattpäls. Var och en bildar till att

göra katten till en unik varelse, som inte kan förväxlas med andra.

 

 

Pälsen betydelse för kattens trivsel

Kattens praktfulla päls ser inte bara bra ut, den utför också vilket jag

redan har nämnt, mer livsviktiga uppgifter. Den skyddar katten mot hårt

väder, mygg, flugor och rispor i huden. Den dämpar ljudet när katten stöter

mot något. Detta är först och främst viktigt om katten skall smyga ljudlöst

på sitt byte. Förutom skydd utåt bildar pälsen till att hålla en konstant

kroppstemperatur, som hos katten ligger mellan 38 och 39 grader Celsius. Där

hjälper naturligtvis huden och fettlagret också till. Temperaturregleringen

fungerar så här: På vintern stängs den kalla luften in mellan lagren i

kattens päls och värms upp av kattens kropp. Då drar sig musklerna vid

hårrötterna samman och pälsen reser sig. En osynlig värmefilt uppstår, som

skyddar kattens kropp mot kylan. På sommaren blir det genast svårare att

reglera kattens temperatur, för den har inte så många aktiva svettkörtlar.

De finns nämligen bara på trampdynorna, läpparna och hakspetsen. Det räcker

inte för att leda bort överskottsvärme. Därför ser man att katter bökar runt

med sin päls och spottar på en. Efter detta avdunstar vätskan från pälsen,

vilket ger en avkylande effekt. Denna avkylning räcker dock inte heller

alltid. Därför ser man då och då hur katten drar sig tillbaka tills skuggan

när det är varmt. Kattens päls används också för kommunikation. När katten

till exempel reser ragg kommer den att verka större och mer imponerade. På

så sätt försöker katter som är irriterande eller rädda att skrämma bort sina

motståndare. Men det finns ytterligare ett tillfälle då kattens hår spelar

en stor roll. Det handlar om känsel och orienteringssinnet.

 

 

Morrhåren berättar vad som pågår

Pälsens "specialister" är dubbelt så tjocka som täckhåren. De är extra långa

och styva och framför allt mycket känsliga. De ytterst känsliga

sinnesorganen sitter på överläppen, kinderna, bakom framtassarna och vid

ögonen. Morrhårens rötter sitter tre gånger så djupt som övriga hårrötter.

De är särskilt välförsedda med blod och står i förbindelse med ett flertal

nervändar. Därför reagerar de på den allra lättaste beröring. På så sätt kan

en katt med morrhåren företa en exakt undersökning av ett föremål som

befinner sig nära huvudet utan att vidröra föremålet. Alla fasta föremål

orsakar små störningar i den vanliga luftströmmen. Morrhåren registrerar

dessa små förändringar, så att katten kan regera och till exempel i mörker

undvika en sak som står i vägen för den. Med sin inbyggda "tumstock" kan

katten också mäta om ett kryphål är tillräckligt stort.

 

Kattens päls speglar kattens välbefinnande. Om pälsen plötsligt blir tunn

och matt kan detta vara ett tecken på sjukdom, stress eller kanske

vitaminbrist. Naturligtvis bidrar regelbunden skötsel och ordentlig föda

också till att kattens päls kan utvecklas i sin fulla prakt- till varje

kattägares stolthet.

 

Kattungarna
Tamkatten blir könsmogen vid cirka tio månaders ålder. Honans dräktighetstid är 58-72 dagar. Den genomsnittliga kullen består av fyra till sex ungar, men det har förekommit kullar med fler än ett dussin ungar. Ungarna föds blinda och döva. Efter 6-7 dagar kan de se och höra. Under de första dagarna stannar kattmamman hos ungarna hela tiden. Vid tre till fyra månaders ålder är de så stora så att de kan tas från mamman. Efter förlossningen behöver kattmamman vila och bör inte störas. Direkt efter födseln slickar mamman varje kattunge över kroppen. På så sätt blir ungen ren och blodcirkulationen stimuleras. Det är naturligt för katter att hålla sig rena och fina. Kattmamman lär ungarna att göra sig rena. När kattungen är mellan tio och fjorton dagar gammal börjar den att ge sig iväg ut på upptäcksvärld runt omkring boplatsen. Nu kommer den i kontakt med stolsben människofötter och andra underliga saker. Kontakten med garnnystan, prassligt papper och mattes stickning blir utmärkta leksaker för en liten katt. Från början är allting lek för dem men leken har ett allvarligt syfte. Genom leken förbereder sig kattungen för vuxenlivet. En kattunge kan smyga fram mot sina syskon med stolta steg och piskande svans, klösa mot föremål som hänger i luften eller sätta igång en brottningsmatch med en boll. Kattmamman deltar i leken och uppmanar ungarna att bita och hugga i henne. När de sedan möter en levande mus för första gången, kan de ofta döda de med ett nackbett. Den här typen av beteende visar på att kattungen är på väg att bli en vuxen katt.

Kattens utveckling

Syn: Ögon öppna: 1-14 dagar Ögonfärg börjar ändras: 12 veckor

Rörlighet: Kryper: omedelbart Går: 15-25 dagar Springer: 4-5 veckor

Avvänjning: Äter själv: 3-5 veckor Fullt avvanda: 8-10 veckor

Rumsrenhet: Påbörja träning: 3-5 veckor, när katten äter annat än di.

Tänder: Alla mjölktänder: 8 veckor Permanenta bettet kommer: 16-20 veckor

Inlärning: Tvätt: 4-5 veckor Lek: 4-5 veckor Jaktträning: 6-10 veckor

Oberoende: Lägsta ålder för att tas från mamman: 10 veckor Helt oberoende av mamman: 6 månader
 

 

 

Kattutställningar

 

Den första kattutställningen hölls i Crystel Palace 1871. Sedan dess har

både kattutställningar och avel och uppfödarföreningar utvecklats i en

snabbt takt.

 

 

Olika utställningsklasser

 

Ungdjursklass, 3-6 månader, eller 6-10 månader.

Öppenklass, där tävlar vuxna katter, där katten kan få certifikat CaC.

Championklass, dit kommer katten om den har fått tre certifikat.

Europachampion, den högsta titeln en katt kan uppnå.

Huskattsklassen, populär tävling med fina priser.

 

Organisationen

 

Varje land har ett riskorgan som alla kattklubbar och föreningar bör rätta

sig efter. I Sverige gäller SVERAK:s och det övergripande Europaorganet

FIFe:s stadgar och regler då kattklubbarna organiserar utställningar.

Inbjudan till en en svensk kattutställning får kattägaren via sin klubb eller

i förbundstidningen "Våra katter". För att få ställa ut sin katt på en

utställning måste kattägaren vara medlem i en kattklubb. Anmälan skickas

först till en speciell blankett som rekvireras från kattklubben. Anmälan

skickas först till den är rätt ifylld och därefter skickas den vidare till

den arrangerande klubben. Utställningens avgiften insätts direkt på den

arrangerande kattklubbens postgiro. Kattutställningar har blivit så populära

i Sverige att lokalerna inte räcker till. Därför är det ofta långa

anmälningstider och man gör klokt i att betala utställningsavgiften första

anmälningsdagen för att att få komma med. Så småningom skickar den

arrangerande klubben ett utställarkort hur dags veterinärbesiktningen äger

rum och ibland även var utställningslokalen ligger och hur man tar sig dit.

Katten skall vara frisk för att få komma in på utställningen och ha giltig

kattpestvaccination som skall vara högst ett år Och minst fjorton dagar

gammalt. Tvinga aldrig nervösa katter att vara med på utställning. De kan

bli aggressiva eller livrädda.

 

 

Förberedelser inför utställningen

Kontrollerna i god tid att katten har giltig vaccination mot kattpest och

skaffa sex veckors intyg om du skall till Norge. Ta aldrig med din katt till

utställningen om den inte är helt frisk och i perfektkondition (det märks

särskilt på pälsen). Det är olämpligt att ställa ut dräktiga katter och inte

tillåtet om dräktigheten överstiger 1 månad. Vänj din katt att åka

transportbud, det kan vara bra vid många tillfällen. Försök få vänner och

bekanta att kela med katten så ofta som möjligt. Genom att främmande personer

hanterar katten, bär den, undersöker ansikte och mage osv blir kattens

misstänksamhet mot domarna på en utställning mindre. Håll katten ren och

och fin och kontrollera regelbundet päls, ögon, mun, stjärt och fötter även om

katten inte skall ställas ut.

 

 

Förberedelse av en utställningskatt

Alla katter skall presenteras för domaren i sitt allra bästa skick.

Perserkatter måste te x badas, blåsas torr, pudras och blåsas igen. För att

kunna lära sig hur en perserkatt skall förberedas perfekt bör man ta hjälp

av en någon sakkunnig person. Kontakta exempelvis uppfödaren. Även vissa

korthårskatter, tex. den brittiska, blir mycket vackra av en fullständig

perser  förberedelse. Tänk på att inget puder får synas i pälsen när katten

skall bedömas.

 

 

Följande utrustning behövs vid en utställningen:

Sanitetsbalja (gärna vit)

Material till baljan (det finns vit sand)

Matta till burens botten

Matskål (behövs åtminstone till natten)

Vattenskål (exempelvis vita fågelbad)

Transportbur (utrustad med tidning eller något annat vätskeabsorberande

material)

Hushållspapper (och eventuellt desinfektionsmedel om buren behöver rengöras

innan katten placeras där)

Borste och kam (eventuellt annat till vård av kattens utseende)

Utställarkort

Stamtavla med giltigt vaccinationsintyg

 

Bedömning av utställningskatter

Katterna bedöms enligt en skala på 100 poäng. Poängen skall stå i relation

till vilken grad katten uppfyller rasens standardnormer. På en utställning

tittar domaren efter att katten är sund och frisk och att den stämmer

överens sin standard något så när i alla fall. Temperamentet är viktigt.

Katten får inte vara hysterisk. Då går det inte att bedöma. Kattägaren får

inte själv visa upp sin katt. Därför gör en assistent. Det är bra. På så

sättförsöker man att hindra att domaren vet om vem som är ägarna till

katten. Helst ska det aldrig bli något prat efteråt att någon fick pris bara

för att han kände domaren.

 

 

Vad är standard?

Den talar om hur varje detalj på katten ska vara för att den ska vara

perfekt. Hur stora ögon, hur långa ben, hur runt huvud, vilken färg på

ögonen, pälsen, nosspegel och trampdynor.

 

Katternas språk

 

Katten har mycket att berätta för dig

 

Den engelska beteende forskaren Dr Michael Fox har registrerat åtskilliga

kattdjur och delat in dem i grupper. Pratljud är en av dem. Med pratljuden

säger katten att den är avslappnad och vid gott mod- den är nöjd med sig

själv, sin omgivning och sina ägare.

 

När katten spinner Spinnandet är det första ljudet som en kattunge ger ifrån

sig. Det sker när den ännu blinda kattungen diar hos sin mamma. Senare i

livet använder katten primärt sitt spinnande till att signalera glädje och

välmående. Däremot kan en rädd katt också börja spinna. Det sker ofta vid

veterinärbesök, då katten känner sig otrygg och därför använder spinnandet

som en signal till ägaren på hjälp.

 

Den upphetsade katten När katten känner sig hotad och är redo för att

förvara sig, utstöter den först ett dämpat morrande. Om det utvecklar sig

till slagsmål förstärks ljudet till ett våldsamt morrande och väsande. Vid

den tidpunkten är en god ide att låta den vara ifred. Men upphetsningen kan

bero på annat är slagsmål. i samband med parningen utstöter katten det mest

genomträngande och lidelsefulla ljudet av alla kattljud. Detta skrik visar

verkligen vilken stark röst katten har.

 

Hela kroppen talar Liksom människor har katter och också ett kroppsspråk.

Den tillmötesgående katten kommer gående med svansen högt och svansspetsen något

framåt böjd. Springer den därefter vidare med svansen högt, är det tecken på

att den vill att man ska följa efter. I samband med kattens måltid är detta

mycket vanligt.

 

Redo att leka Den leksugna eller keliga katten har också ett alldeles

speciellt kroppsspråk. Den lägger sig på ryggen, sänder en uppmanande blick

och börjar ibland spinna.

 

Uråldriga instinkter styr språket Kamp och jakt hör till den vilda kattens

naturliga beteendemönster, vilket går igen i tamkattens språk- bruk. Ett

exempel är kattens uppträdande för att undgå kamp. För att se större ut

inför sin motståndare, kröker katten ryggen till en puckel, reser ryggpälsen

och ställer sig med sidan mot. svansen böjs som om krok och svansspetsen gör

snabba, piskande rörelser.

 

Jakt som lek

Jakten är ett annat av kattens nedärvda instinkter. Även katter

som tillbringar all sin tid inomhus, är präglade av jaktinstinkten. Detta

kommer till uttryck i dess lek, som är jakt för skojs skull- också kallat

utloppslek. Allt som verkar levande, oavsett om det är garnnystan eller

bollar, ska förlängas, hämtas tillbaka, slåss med och bitas i. Även om

katten har ett bra tag om "bytet" är leken inte över ännu. Nu följer det som

kallas "kattens lek med råttan" nämligen när katten kastar leksaken upp i

luften och överfaller den på nytt.

 

Lek med katten. Denna eleganta danslek ger din katt utlopp för deras inre

behov av jakt. Det är därför viktigt att speciellt innekatter ofta uppmanas

att leka. Eftersom katter jagar i mörker, är det idealiskt att göra

skymnings- timmarna till lekdags. Då kommer din katts inre att vara inställt

på jakt, fångst och springande.

 

En hälsning till några få utvalda En katt som närmar sig en människas ansikte

med sin nos, sänder en mycket förtrolig form av hälsning. Därför är det

ytterst opassande att blåsa den i ansiktet även om det är skoj. Katten

känner sig avvisad och uppfattar blåsandet som ett angrepp.

 

Doftsignaler till andra katter. När katten spinner och stryker sig vänligt

mot en människas ben, försöker den skapa en vänlig kontakt. Men strykningen

har också en annan funktion. Katten har nämligen doftkörtlar i pannan, på

läpparna och under haken samt längs svansen.

 

När den stryker sig mot människor eller föremål, lämnar den doftämnen, som

människor inte kan känna. Men andra katter fångar upp doftsignaler, som på

så sätt fungerar som kommunikationsmedel.

 

Kattens kärlekstecken. En katt som slickar översidan på en människohand eller

nafsar försiktigt med tänderna, visar tecken på tillgivenhet. Användandet av

tänderna kommer från kattens kärleksritual, då hankatten under parningen

biter honkatten lätt i nacken.

 

Se på kattens ansikte. En viktig del av kattens språk är dess mimik. Den

nöjda katten har upprätt stående öron, avslappande morrhår och pupiller som

är anpassade efter ljusstyrkan. Om katten däremot är irriterad, lägger den

öronen tillbaka, kniper ihop ögonen och reser morrhåren framåt. Även den

rädda katten har ett speciellt ansikts- uttryck. Den lägger nämligen öron

och morrhår bakåt och har starkt vidgade pupiller.

 

 

 

 

Lev dig in kattens värld

Som katt kan du:

 

Hoppa sex meter rakt upp när du vill komma högre!

Istället för att göra magplask när du hoppar från trampolinen automatiskt

vrida dig som en akrobat och komma med fötterna först.

Slicka dig själv på ryggen med tungan och utan besvär lägga upp ett ben

bakom nacken tack vare din smidiga ryggrad som gör att du kan vrida och

vända dig hur som helst.

Utsätta din kropp för ganska stora temperaturförändringar medan du får vara

rädd om näsan och läpparna som är ytterst känsliga.

Se världen runt dig i blekt blågröna toner med suddiga kanter.

Se lika tydligt på natten som du hade en sådan kikare med infrarött ljus som

militären använder i sina nattövningar.

Känna en mycket svag pust svepa förbi dig i mörkret, tack vare morrhåren som

verkar som ett kraftfält runt ansiktet.

Höra det minsta pip från en mus och genast räkna ut var den befinner sig.

Med slutna ögon gå in i ett rum och genast tala om inte bara vilka som är

där utan också vilka som varit där en senaste tiden.

 

KATTHISTORIER

Här kommer jag samla lite skrönor, fabler, och historier som katter som de har berättats genom tiderna.

Irland

En populär historia på Irland är att för länge sedan pågick en diskussion mellan en katt och en hund om vem som skulle bo i inne huset. För att besvara frågan bestämde de sig för att ha en löptävling. De skulle springa till huset och den som nådde dit först skulle få privilegiet att bo i huset. Hunden vann loppet men stannade för att attackera en stackars tiggare som han inte kände igen och då vann katten.

Noa och den första katten

Enligt både hebreiska och arabiska folksagor hävdar att katten först framträdde på Noaks ark. När Noa och hans barn hade gått ombord på arken, fruktade den omåttliga aptiten hos råttorna och mössen. De sade till Gud att de fruktade för att dessa djur skulle sluka all deras proviant. Som svar lät Gud en sömn falla över ett lejon och lät skapade en katt från hans näsborre genom att låta honom göra en jättenysning.

M för Madonna

Det finns en kristen legend som säger att M:et på tabbyns panna placerades där av Madonna. En natt i stallet, kunde inte Maria få Jesus att somna. Hon provade allting och bad till och med djuren om hjälp. Till slut kom en tabbyfärgad katt och rullade ihop sig hos honom och spann honom till sömns. Som belöning placerade Maira ett M på tabbyns panna.

Noah och Manx-kattens svans

Idag är Manx en katt som har lite eller ingen svans. Det har inte alltid varit så. Före syndafloden hade Manx-katten den finaste och buskigaste svansen av alla katter. Girighet och frosseri blev hans fall. När Noa hade kallat in alla djuren till arken stannade Manx-katten precis utanför dörren, bestämd att fånga och äta varje mus han kunde innan de sveptes bort av floden. Noa fortsatte ropa på honom men han ville inte komma förrän vattnet började stiga. När han till slut gick ombord stängde Noa dörren så snabb att han genom en olyckshändelse klippte av svansen på Manx-katten.

Väktare av templen

Siameskatter omskrivs i dokument från sitt ursprungsland som väktare av templen. När en person av hög börd avled var det vanligt att man valde en av dessa katter att ta emot den döde personens själ. Den katten togs sedan ur sitt kungliga hushåll och sändes till ett av templen att tillbringa resten av sitt liv i lyx tillsammans med munkar, präster och deras tjänare. Siameserna som kom dit fick äta den finaste mat från guldfat och vila på kuddar gjorda av finaste material som har blivit givet av den avlidnes anhöriga för att de ska få